Fler tankar!

Först tack för gulliga rader , mail och telefonsammtal till mig i dag!
Er omtanke värmer så! Har fått ett två så fina mail i dag både från norge och sverige, tack kära!!!

Det ena mailet handlade lite om att ingen pratar om att man kan må dåligt när man fått barn. Nä det är nog sant. Men som jag svarade så är det ju ingen hemlighet och inget konstigt. Jag kan inte låssas som inget och bara skriva roliga saker när jag inte känner så, nä jag måste va ärlig mot mig själv och min omgivning!!

Jag vet ju att rätt som det är känns allt lite bättre och lättare!

I dag har jag pratat med min vän Lotta! Jag skämms så över att JAG klagar om mitt när hon ringer och berättar hur hon har det. Förstår Lotta hjärtat att det är jobbigt och jag tänker på dig hela tiden och längtar tills i morgon när du kommer och jag får krama dig!

Jag säger bara CANSER JÄVLA SKIT!!!!!!!!!! RÖR INTE MIN LOTTA!!!!!!! SLUTA NU!!!!
Känner hur ledsen jag blir , jag vill ju att denna värdens bästa Lotta gumman ska bli kvitt hela detta helvete!!!

Om jag har krig i hjärnan vad har då du min vän???

Nä nu får det bli lite upp piggande bilder på något sött nämligen lilla prussiluskan Effi!!











Nä nu ska jag gå och bada (ja bada, vet att man ska vänta 8 veckor efter förlossningen. Men va fan vem kan vänta så länge?? Inte jag , ÄLSKAR att bada)
Lars är i väg med Oliver på sommar hockey tränings träff. Han tog Effi med sig. Linnea är hos mormor och Morfar vilket betyder att jag är själv hemma ja förutom vovvarna då. Så nu har jag dammsugat, torkat golvet och städat dass så nu ska jag njuta lite!!!!

Tack igen och ha det bra alla och tusen åter tusen kramar och tankar till Lotta min vän!!!


Kommentarer
Frida Nilsson

Hej Sanna!

Det är modigt av dig att våga berätta om att du inte mår bra. Jag menar nu när alla tycker att man ska må så bra och vara så lycklig för att ett litet mirakel har kommigt till en. Och det e ju klart att man är överlycklig. Det e ju inte det. Jag förstår vad du känner. Jag var med om samma sak efter fjärde pojken. Jag pratade inte om det, låssades som allt var jätte bra. Jag hade fått en helt underbar liten kille och ändå kändes allt botten. Så många krav och måsten hela tiden. Prata om det och "skär" ner på dina "måsten" (ett tag iaf), gör det som du känner är viktigast. Det går över. Men det känns hemskt när man är där. Jag kännde mig genom rutten. Det tog tid innan jag vågade erkänna att jag var deprimerad, gjorde det inte förren jag var på väg tillbaka. Nu e allt bra igen och har varigt det länge. Många kramar till dej och din familj<3

2011-06-14 @ 17:51:53


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0